Linda

Lördag var de utgång i Lule, med mina älsklings gummor.. Carola och Hannah! <3  Älskar er!
Kan faktiskt säga som så att det var trevligt men krogen, va fan jag har nog blivit för gammal för det, eller jag vet inte? Vi pratade om de på natten, är de så här vi vill leva? springa på krogen titt som tätt? det ger verkligen ingenting... meningslöst på nåt sätt. Går verkligen inte ut på krogen för att"ragga" upp nån, de kan jag inte ens, vet inte hur man gör haha.. :) dessutom är jag livrädd att träffa nån och få känslor för, de skiter sig alltid ändå.. lite känslomässit störd har man nog blivit. Många kanske går ut för att "söka" när man är singel, men inte då jag, är de meningen att man ska träffa nån så gör man väl de på ett eller annat sätt nån gång, men de behöver ju inte vara på krogen.. Vi fortsatte vårat surr i bilen på väg hem mot kalix idag (blev bakismat i persön,pizza,mums!!).. Vi pratade om att livet är för kort för att kastas bort på en massa svammel, vi pratade om oss som har barn, vi surrade om hur jobbigt de skulle vara om ens barn skulle få en ny "plastmamma" som tex skulle hämta ens barn på dagis eller liknande för att ens ex har hittat en ny! Gahhhh inte fan skulle jag tillåta att nån skata hämtade mitt barn eller var med mitt barn! De kanske låter tokigt men nä fy tusan skulle inte vilja det. Tänk de som har barn med flera olika? Alltså har man tänkt till då!? Skulle aldrig skaffa barn med flera... Vi pratade också om att man ska vara rädda om sina nära och kära, inte vara osams och liknande, tänk skulle något hända en själv eller någon annan i sin närhet och inte hinna säga förlåt eller liknade.. usch vad hemskt. De här med ex och varför man separerar, att man lämnar varandra är ju av nån anledning.. Ordspråket :"Kärleken övervinner allt" nä de stämmer inte kärleken övervinner faktiskt inte allt. När man separerar kan man någonsin få svar på om man gjort rätt eller fel? Kanske man skall leva i de trygga familjelivet och familjevardagen.. Men om det blir tristess och man bara är för att vara, känslorna börjar dvala, ska man leva tillsammans då bara för att det är tryggt o man aldrig är själv, alltid ha nån att komma hem till? Känns inte riktigt rätt mot sig själv eller den man lever med.
Många ex hittar tillbaka till varandra, men av nån anledning har man sepat, kan man hitta de där riktiga känslorna för varandra igen som en gång fanns? Jag tror man kommer hamna i de dåliga mönstren som fanns ganska snabbt igen..  Eller är de så att de bara är enkelt att gå tillbaka för att de är bekvämt, man känner varandra och de är enkelt och klart liksom. Jag och mitt ex är superbra vänner, men vi umgås inte, ibland kan vi hitta på nåt tillsammans med flickan. Jag kan som inte förstå varför man ska umgås med sitt ex, vänner är ju jättebra om man kan vara. Låser man liksom inte fast varandra på nåt sätt om man umgås, blir de inte jätte jobbigt då om den andre skulle träffa nån annan. Skulle den nya partnern då gilla att man umgicks med sitt ex? eller kanske de är lätt att bara vara med sitt ex för att man inte är redo att släppa in någon ny i sitt liv.. Ähh jag vet inte, känns bra att ha distans för min del iaf.
  
Deppigt inlägg, men nu har jag ordbajsat och några tankar som diskuterats o ventilerats i helgen.

                                Jag med mina gummor! <3